Tillsammans för fred

Tänk att det kan vara så svårt att göra det vi gjorde livets allra första sekund. Att andas. Jag möter det ofta. Människor som har glömt hur man andas. De kunde det som barn, men när tonåren kom, vuxenlivet trädde in, försvann deras förmåga att andas och de började leva med ett halvt andetag; ett andetag som oftast går genom munnen, halvt ner i bröstkorgen, och lika snabbt ut genom läpparna igen. Andetaget som föder stress och ger ett tillsnörpt sinne. Andetaget som gör att vi slutar tänka kreativt/empatiskt och handlar överilat, egoistiskt och dumt.

Har du någon gång sett ett spädbarn andas? Den där lilla, lilla kroppen. Hela barnet är ett andetag, hela barnet andas, magen höjs och sänks som en gigantisk blåsbälg. Instinktivt vet barnet hur det ska andas för att må som bäst. Genom näsan, fylla lungorna, magen som en bälg, fylls och töms. Det är andetaget som ger energi åt varje cell och bloddroppe, varje tanke och känsla. Som ger livskraft, glädje, energi.  Negativa tankar, tunga känslor och gifter rensas ut. Sinnet lättar. Själen berörs. Allting blir så mycket enklare av detta långa, djupa andetag – och jag är helt säker på att om alla hade andats på detta vis hade vi inte haft några krig.

Så, var med mig i detta. Låt oss tillsammans hitta det långa, djupa andetaget. För ett mer välmående Du och för en mer välmående människoskara. Andas långsamt in genom näsan, låt magen bölja ut och bli stor, låt bröstet lyftas upp och växa. Hela du blir större och starkare. Vackrare. Andas sedan långsamt ut genom näsan, låt bröstet sjunka ner, magen mjukt dras in. Du blir mindre och lättare. Friare. Som en våg som böljar mjukt fram och tillbaka på havsbottnen. Flödar in, flödar ut. Kommer, lämnar. I harmoni och balans.

Tillsammans kan vi göra detta. Tillsammans kan vi andas oss till lugn och fred. Det är inte för sent. The time is now