Mitt liv som struts

Och de hade rett mig en bädd av den allra mjukaste kaninpäls (kaniner gör ju så, rycker tussar av sin egen päls för att göra mjuka bon åt sina ungar) och jag hade slunkit in i hålan med hela min ståtliga, men trötta kropp. I den ena hörnan hade jag lagt mig till ro, på den allra mjukaste kaninpäls, längs väggar byggda av torr och varm jord, skyddad under tak utan faror. Och jag hade somnat sött och sovit länge, till tonerna av kaninhonans nynnande, viss om att jag är skyddad och trygg i underjordens händer.

———————————————————————————————————–

14 september 2014: Adjö till sommaren

Nu är det dags att ta adjö…

Adjö till barfotastunder
strålande nätter
stekheta dagar

Adjö till fjäril som vingar
fåglar som drillar
prästlika kragar

Adjö till smältande glassar
fläderblomsdofter
smultron i hagar

Adjö till sandiga fötter
havsluft och vågskvalp
solvarma magar

Tack för värmen och vilan
ljuset och glädjen
sommarens dagar

————————————————————————————————————

31 augusti 2014: Coola ner med mantrasång

Visby i solnedgången en kväll i juli. Sönerna kastar sten i havet, skrattar och skojar. Efter ett tag börjar skojet gå över styr och jag känner att en konflikt är på gång. Jag ber dem med lugn röst att \”coola ner lite\”. De för samman sina händer, sätter dem till bröstet, tar några långa, djupa andetag och sjunger med stadiga röster: Ong Namo Guru Dev Namo och Sat Nam. Sedan fnissar de, tittar på varandra, på mig och fortsätter leta efter fina stenar – lugnt och stilla. Och jag vet att de skojar lite med mig, jag, deras \”eeeevigt yogiska mamma\”, när de börjar sjunga mantran, men faktum är – de lugnade ner sig. Det är något vi alla behöver göra. Vi behöver coola ner, ta det lite lugnare i vår vardag, bli bättre på att bara vara.     Så fram för mer mantrasång :)!

———————————————————————————————————-

27 augusti 2014: När slutar vi sakna de döda?

Min farmor dog en dag i juni, år 1997. Hade fått hon leva några månader till hade hon fyllt 94 år. Hon var född på en nyårsafton och begravdes på min namnsdag, den 4 juli. Jag minns pappas ord i telefonen när han berättade att ”mor har dött”. Jag minns hans tårar som följde med den insikten. Och jag minns den tomhet som följde med hans ord. Hon fattades mig direkt och hon fattas mig än.

Vissa människor behöver vi ha kvar i livet. De där människorna som alltid stöttar, som alltid ger ett varmt leende, som alltid har en öppen famn – trots att de ser att vi famlar, brister och faller. De människor som ser all vår rädsla och alla våra svagheter, men inte med en min visar att de blir skrämda. De bara ÄR, fast förankrade i sin tro att det enda vi famlande människor behöver är kärlek.

Ett stort hål revs upp i min kropp den junidag min farmor dog. Ett stort hål som kändes som en evig sorg, ett evigt ont, och det skavde och värkte så fort jag vågade känna efter. Livet tappade sin glans, mörkret föll allt tyngre och ingenting kunde fylla mig med sann glädje. Så en natt kom farmor till mig i sömnen. Hon höll om mig, vyssjade mig och sade att all den kärlek hon känt för mig och jag för henne fortfarande finns kvar. Den lever i mig och den lever i henne. Och jag började se min farmor i ett nytt ljus.

Jag började minnas allt jag älskat hos henne. Hennes lilla lägenhet i Sjöbo med den gamla moraklockan på väggen och skålen med kolabönor på soffbordet. Hennes korta kropp som jag på slutet växte om. Hennes randiga förkläden med stora fickor på magen; i fickan låg ett hushållspapper som hon torkade svetten med i panna och mellan brösten. Hennes löständer som på natten låg i ett glas i köket och skrämde mig från vettet när jag skulle gå upp och kissa. Hennes genomskådande blick, eviga omtanke och ständiga kärlek.

Med alla dessa minnen insåg jag att allt det som fattas mig fortfarande finns kvar. Jag kan aldrig krama hennes varma kropp igen och hålla i hennes mjuka, ådriga händer, men jag kan känna hennes kärlek och ständiga närvaro. Den finns i varje andetag, finns i varje steg jag tar, i varje vindpust och i varje regndroppe. Hon är här. Hon är här hos mig. Och jag hör mig själv viska: Jag älskar dig, farmor Elida.

———————————————————————————————————–

14 augusti 2014: Vi behöver vara goda – som motvikt till allting annat

Jag blir rädd när jag läser tidningar och hör på nyheter i dessa dagar. Så många människor som styrs av ondska styr i så många länder. Människor med en skev människobild, där den enda rätta religionen är den egna, där kvinnor, barn, homosexuella mfl inte är något värda, där få får uttrycka sin åsikt och få får leva. \”Tyck som jag eller konvertera, betala böter, hamna i fängelse, fly upp i bergen, bli av med en hand, se din hustru bli våldtagen, ditt barn dö – eller dö själv\”.

Arma människa som finns under detta styre med hjärtat i halsgropen, darrande händer, söndergråtna ögon och en halv familj! Jag ljuger om jag säger att jag skulle vilja ta din plats. För det är jag för rädd. Men jag kan sända dig mina tankar, mina ord och min bön. Och jag ber som jag gör varje morgon efter min yogastund: Älskade universum, du som med din kraft och din strålglans når fram till alla varelser. Värna om de som inget har, som inget ser, som står utan skor, utan hopp, utan ljus. Led dem på deras väg, ge dem trygghet, kärlek och mod att våga gå igenom det som väntar. Sat nam.

En sak till kan jag göra för de som möts av daglig ondska. Jag kan vara god och ge dem jag möter ett glatt leende, ett vänligt ord, en mjuk famn. Jag kan vara snäll mot mig själv, min familj och mina vänner. Och jag kan be dig vara detsamma. För om inte vi som har allt kan vara goda – vem kan då vara det? Låt oss stå upp för godheten i världen, som en motvikt till allting annat.

Heal The World
Make It A Better Place
For You And For Me
And The Entire Human Race
There Are People Dying
If You Care Enough
For The Living
Make A Better Place
For You And For Me
(Michael Jackson 1991)

———————————————————————————————————–

3 augusti 2014: Att vila är halva livet

Vårt västerländska samhälle uppmuntrar inte till vila. Vi ska vara aktiva, effektiva, målinriktade och ha många bollar i luften. Att vara metodisk, noggrann och långsam är ingen fördel. Att tänka efter före vi talar är inte heller bra. Och att välja att bara vara när vi behöver kommer inte på tal. I vårt samhälle har många sömnproblem – både män, kvinnor, vuxna, ungdomar och barn. De timmar mellan kl 22 och 06 som är så viktiga för fysisk och mental återhämtning är svåra för många. Man kommer för sent i säng, störs av mobiler och annat, vaknar i småtimmarna och tänker på jobb och familj och när sömnen äntligen infunnit sig ringer väckarklockan till en ny dag. Sömnbrist – och stress – leder till en kropp med ständigt nertryckt gaspedal. Med gasen i botten bränner kortisolet (kroppens stresshormon) sönder viktiga områden i frontalloben (hjärnan), vilket kan leda till utmattning, utbrändhet, depression och fysiska och sociala svårigheter. Det finns dock lösningar på både sömnbrist och stress.

Ordet yoga betyder förening: förening mellan universum och människa, maskulint och feminint, aktivitet och vila etc. Enligt det yogiska tankesättet kan du hitta balans i livet genom att förena dessa motpoler. För att må bra på alla plan behöver du alltså förena aktivitet med vila – och du behöver lika mycket av båda. Vila behöver inte betyda sova. Livsnödvändig och energigivande vila finner du mellan dina yogaövningar, under meditation eller i ditt vardagsliv – sittande på stolen i köket, stenen i skogen eller liggande i sängen. Vila är när du gör ingenting, kroppen är alldeles stilla och tankarna får komma och gå som de vill. Det kan handla om sekunder, minuter eller timmar, micropaus eller macropaus. Vila är när kroppens gas lättar och kroppens broms aktiveras; när kroppen får återhämta sig, hjärnan koppla ner, hjärtat slå saktare och lungorna fyllas till fullo. Vila är när du får möjlighet att känna in hur du mår och hinna ikapp dig själv både fysiskt, andligt och mentalt. Att vila är halva livet, att vara aktiv resten. Låt inte livet vara en sträcka du bara ska ta dig genom med full gas. Våga stanna upp, tillåt dig vila, tillåt dig glädjas. Börja idag.

———————————————————————————————————

10 juli 2014: Vila mellan änglavingar

Då och då försvinner människor ur våra liv. Människor som alltid funnits där, men som måste vandra vidare på grund av ålderdom eller sjukdom. Varje gång det händer inser du att du själv kommit ett kliv närmare döden och att den väntar på oss alla. Och i de stunder skriver Ulrika en dikt. Till Brita:

Vila mellan änglavingar
vila var ej rädd
luta dig så lugnt tillbaks
mjukt i silkesbädd

Vila mellan änglavingar
älskad trygg och varm
lätthet glädje ljus och tro
fyller upp din barm

Vila mellan änglavingar
du som var så god
du som aldrig sade nej
du som aldrig tog

Vila mellan änglavingar
vi som är på Jord
saknar längtar tänker så
tomt vid vårat bord

Vila mellan änglavingar
vila viss om att
änglarna de ser på dig
som Jordens största skatt

———————————————————————————————————–

24 juni 2014: Sommar, sommar, sommar!

Fantastiska morgon! Första sommaryogamorgonen och jag insåg att vi hamnat i kaninernas paradis. Ett femtontal små, söta kaniner rörde sig runt oss, koltrastarna sjöng, skatorna kraxade, humlorna surrade – och solen värmde skönt. Tacksam, så tacksam <3

———————————————————————————————————–

21 juni 2014: Tidens karusell

Det är mycket nu… Jag vill, men hinner aldrig… Barnens aktiviteter tar så mycket tid… Vi hinner knappt ses, min man och jag, vi byter bara av varandra i dörren… Ibland känner jag ett tryck över bröstet när jag tänker på allt jag behöver hinna med under en dag…

Så hör jag människor runtomkring mig tala. Det är alltid mycket, alltid fullt upp, aldrig nog med timmar på dygnet. Det är jobb, hämtningar och lämningar på förskola och skola, läxläsning, egna och barnens aktiviteter, möten, bjudningar, resor, matlagning, tvätt, städning etc. Dessa människor upplever sig som väldigt stressade, som att andetaget aldrig är djupt nog och sömnen aldrig tillräcklig. De upplever slitningar mellan jobb, familj, vänner och egen tid; ofta skapar dessa slitningar ännu mer stress och upplevelsen av misslyckande och att ha fattat fel beslut ökar.

Enligt yogisk filosofi kommer livet inte att lugna ner sig, och den karusell många känner att de ständigt befinner sig i kommer inte att sakta ner. Tvärtom kommer vi uppleva att tiden går fortare och att våra åtaganden ökar. Möjligheten att påverka sitt liv och fatta egna beslut kommer att öka (alltifrån val av teleoperatör och ekologiskt eller icke till att protestera mot och påverka makthavare i sitt land). Detta innebär både mer frihet och mer ansvar åt individen. Det eviga informationsflödet (genom reklam, mobiler, datorer, radio, tv) kommer att fortsätta öka och skapa en känsla av att vi hela tiden måste vara tillgängliga. Det kommer också att bli mer rörelse bland människorna i världen (vi byter oftare jobb, flyttar, reser) och i naturen (orkaner, tsunamis, jordbävningar).

Vad innebär då allt detta för individen? Jo, det innebär ett rikare liv OM du är i BALANS och kan se och tillvarata alla dina möjligheter och rättigheter. När du lever ditt liv i BALANS är det lättare för dig att känna efter vad som är viktigt just här, just nu och vad du vinner på i längden. När du lever ditt liv i BALANS klarar du av att ha flera bollar i luften och du kan fatta beslut som både gagnar dig själv, dina kära och världen.

Min balans finner jag genom yoga, meditation och långa, djupa andetag.

Hur finner du din?
———————————————————————————————————–

14 juni 2014: Är du MODig nog att leva det liv du vill leva?

Du fattas mig
och jag saknar dig så
trots att vi aldrig har mötts

Du fattas mig
när längtan slår på
när behovet och väntan är störst

Du fattas mig
och jag letar än här
än där under stenar och ras

Du fattas mig
utan dig är allt slut
utan dig går mina drömmar i kras

Mod – infinn dig!

———————————————————————————————————–

12 juni 2014: Jag bär på mer än det du ser

Jag bär på mer än det du ser
Jag bär på mörker död och sorg
Jag bär på glädje liv och ljus
Allting ryms uti min korg
Allting fyller upp mitt hus

Jag bär på allt och lite till
Det gör mig ont och gör mig tung
Det gör mig glad och gör mig nätt
Jag andas in och ger mig lugn
Jag andas ut på samma sätt

Jag är du och vi är vi
Vi bär på mer än det vi ser
För vi är en och alla ett
då alla är och bara ger
blir vår börda lekans lätt

——————————————————————————————————-

10 juni 2014: Flickan Fjärr

Har du sett Flickan Fjärr
hon som ingen har kär
Har du sett hon
bland fåren och fålar

Har du sett hennes hand
märkt av smutsens rand
svärtar ner närmast
allt som hon målar

Har du sett hennes sorg
hon bär med i sin korg
Har du sett hur
hon linkar på foten

Har du sett hennes kropp
blek från tå till topp
trillar tungt
då hon faller på roten

Ingen hand finns att nå
ingen hjälp finns att få
ingen saknar
vår flicka i skogen

Ingen mor med sin byk
ingen far med kok stryk
så hon tänker att
tiden är mogen

Och hon lägger sig ner
ibland barren och ber
skälver starkt utav
tårar och frossa

Moder Jord finns allt här
för den som ingen har kär
bäddas ner varmt
i myllan och mossa

———————————————————————————————————–

8 maj 2014: Om jag slutar andas

Går det bra om jag slutar andas en tid
Bara för att tysta mina tankar
Går det bra om jag slutar tänka en stund
Bara för att stilla mina känslor
Går det bra om jag slutar känna ett tag
Bara för att orka leva livet
Utan ande
Utan tanke
Utan känsla
Vem är jag då?

———————————————————————————————————–

2 maj 2014: Mina 3 T

För ett år sedan började jag hålla i yoga i Svedala på fredagsmorgnarna. Det kändes som en bra idé, något jag trodde skulle fungera. 3 personer anmälde sig till kursstarten. Jag bestämde mig för att hålla kursen ändå. Idag ett år senare var det 16 personer på fredagsyogan och salen var full! I höst kommer jag att våga hålla i mer morgonyoga; fr.o.m. september blir det två morgonkurser på onsdagarna kl 7-7.45 och kl 9-10.

I 2,5 år har jag hållit i yogakurser i Svedala och i medgång som motgång har jag låtit de 3 T:na leda mig. Tid, tillit och tålamod. Hade jag inte haft mina 3 T med mig hade jag aldrig vågat tro på fredagsyogan. Tänk så mycket jag hade missat då 😀!

———————————————————————————————————–

15 april 2014: Livslång kärlek

Idag begraver min faster sin man; sin man sedan 70 år tillbaka. De träffades när hon var 17 år, han 20. Den dag han dog hade han bara några dagar kvar till 90-årsdagen. De träffades på Skånes bördiga åkrar. Kanske en alldeles solig vårdag som idag, då koltrastarna drillar sin förtrollade sång och svalorna flyger högt på himlen. Jag kan se henne stå där bakom traktorn, i förkläde och med sjal om håret. Säkert hade hon världens största leende och hennes små, blå ögon tindrade som stjärnor. På traktorn satt en man som hon skulle älska livet ut. Vem hade inte lett då?

Han var stilig, min ingifte farbror. Reslig, alltid rak i ryggen, med stora, varma, sträva arbetarhänder och små, blå ögon. Faktiskt påminde hans ögon väldigt mycket om hennes. Kanske var det därför de föll för varandra? I varandras ögon kunde de se in i sina egna själar. Ett gott hjärta hade han och en väldigt lugn, trygg röst. Ibland är det hans röst jag tänker på när jag hör mig själv tala med lugn och närvaro i yogasalen.

Jag tror inte min faster kysst någon annan man, inte heller han någon annan kvinna. Deras läppar var gjorda för varandra. Med sina kroppar möttes de i lust och längtan, genom sina sinnen strålade de samman i tro, hopp och kärlek.

Det finns något väldigt respektfullt i livslång kärlek. Lyckliga är de som lyckas. Lyckligare är de som inser sin lycka. Och lyckligast är de som på dödsbädden kan säga: Tack för allt, min älskade. Nu släpper jag dig fri i vetskapen om att vi möts igen. För våra själar kommer i alla tider höra ihop.

Jag hoppas kraften är med dig, kära faster, kraften att orka fortsätta trots förlusten av din halva kropp och ditt halva hjärta. Du kan nu släppa taget om din jordbundne man. Änglarna har fattat hans händer och med varsamma steg leder de honom in i ett ljusare rike. Jorden har nu blivit en vänlig själ fattigare och himlen en rikare.

———————————————————————————————————–

30 mars 2014: Kärt möte i naturen

Sommartiden börjar. Tranorna flyger högt i luften och på min vandring genom skogen möter jag både gulsippor och vitsippor.  Vitsippa, som jag har längtat efter dig! Enligt Solöga och boken Växternas språk säger vitsippan att vi alltid ska förvänta oss det bästa. Inte mig emot :)!

———————————————————————————————————–

15 mars 2014: Tankar i min yogastund

Våren är här och äntligen tillåter världen att jag gör morgonyogan i uterummet igen! Katten blir lika glad som jag när jag med fällen under armen slår upp glasdörrarna. Vi sätter oss tillrätta på det kalla klinkergolvet. Utomhus är det mycket vata i luften; en snabb vind virvlar runt i trädgården – lätt, flyktig, föränderlig. En skata hoppar runt på gräsmattan och jag ser hur varje muskel i kattens kropp spänns. Den gör sig beredd för jakt – 8 kg katt mot 100 g skata. Denna gång stoppas katten av glasväggarna och jag känner att jag småler. Utan skata blir det inga skatungar som om några veckor ska få kläckas i körsbärsträdet. De har förberett boet i flera veckor, skathonan och skathanen; undras om det finns någon hen i fågelvärlden?

Jag gör mina asanas (övningar): mjukar upp leder och muskler, får fart på blodcirkulationen, fyller mig själv med gott humör, mod och kärlek. När jag lägger mig ner för att vila en stund under filten ser jag hur vädret förändras. Det mörknar och blåser upp ännu mer, och när jag ligger ner och blundar hör jag hur det smattrar av regndroppar på det vita plasttaket. Några minuter senare sätter jag mig upp i meditationsställning, drar filten hårt om mig och stänger mina ögon. Vädret skapar känslor i mig som om jag vore mitt i ett stormande hav bland höga vågor. Det viner, vibrerar och smattrar i mina öron, och då minns jag vad jag läst i en bok om meditation. På havsytan är allting rörligt, nere på havsbotten är allting lugnt – och det är dit vi vill nå under meditationen. Till Lugnet.

Jag andas in mjukt och djupt och tänker Sat, håller andan en liten stund och andas sedan ut lika mjukt och djupt för att tänka Nam. Sat Nam. Sekunder passerar, minuter går och jag känner hur känslorna förändras i kroppen. Jag börjar känna mig tung, men ändå tyngdlös, vaken, men ändå sovande, och i detta tillstånd börjar jag sjunka nedåt tills jag sitter på botten. På havsbotten i lugnet, lugnet i mig själv. Jag känner ett värmande ljus i mitt ansikte och då mina ögon åter möter världen ser jag solen som tränger sig fram på den mörka himlen. Vinden har lugnat ner sig, regnet dragit vidare och solen vunnit kampen över molnen. Ännu en gång fylls min morgon av ljuset, ännu en gång fylls min kropp av lugn. Och bredvid mig sover min fina katt.

——————————————————————————————————————————————

9 mars 2014: Regnbågens skatt

Rota fötterna djupt i det röda

njut av det oranges hetta

kraften finns i det gula

kärlek i det gröna och lätta

 

Lyft blicken upp i det blåa

indigo och en vänare nyans

det violetta vilar på knoppen

skatten väntar någonstans

 

Ta på dig kängor och vandra

finn din väg till regnbågens slut

kliv över stenar och rötter

den väntar runt nästa knut

 

Vad vill du finna djupt ner i lådan?

Löften om en rikare värld?

Löften om upplivade drömmar?

Löften om pennan som svärd?

 

Det du ska finna det finns där

det har väntat i många år

väntat på att just du ska komma

ledas i skattens spår

 

Locket är fuktigt av väta

skatten där i är intakt

fylld utav drömmar och vingar

fylld utav önskningars prakt

 

Vid regnbågens slut har du funnit

rätten att leva din dröm

se den, när den och lev den

utan båd tyglar och töm

———————————————————————————————————-

2 mars 2014: Tre läkande krafter

Det finns tre läkande krafter

i universum och i dig

de är starkare än allihop

och var en för sig

 

Först ut är tålamod

som skänker ro och ger

ett lugn till den som äger det

som väntar och som ser

 

Förlåtelse är nästa kraft

som gör ditt hjärta lätt

den läker varje cell och nerv

ser till att fel blir rätt

 

Sista kraften som är din

är kärleken så stor

den strömmar ut i varje del

där mörker gärna bor

 

Med dessa krafter i ditt sinn

din själ och i din kropp

blir varje mänska ljus och stor

från tå och upp till topp

 

——————————————————————————————————————————————

13 januari 2014: Doft på burk

Jag önskar jag hade haft den på burk

för att lukta lite då och då

någon gång ibland

när andan föll på

för att minnas den tid

då mina barn var små

 

Då när de kröp och tultade fram

och jag alltid var bästa famn

skönast att krama

tryggaste hamn

bästa herden

till mina lamm

 

Nu är de halvvägs och lite till

de går sin väg och växer opp

ibland med mussteg

längs livets lopp

ibland med kliven

som värsta stropp

 

Den ljuva doften från bebishud

som minne i burken från litet kid

då allt var lugnt

ja, allt var frid

vackra minnen

från svunnen tid

 

—————————————————————————————————————————————– 

13 december 2013:

Fri från osanning och lögner

Fri från fördom och förakt

Fri från skammen, skulden, sorgen

Fri från ilskans mörka makt

 

Fram för kärlek, broder, syster

Fram för fågelsång och famn

Fram för glädjestoft och guldregn

Fram för ljusets trygga hamn

 

———————————————————————————————————————–

30 november 2013: Min inre resa är inte min

Min inre resa är inte min

Jag gör den för dig

För att du ska slippa göra om mina misstag

Stå utan de ärr som ristats in i min hud

Välja kramar istället för slag

Kärlek istället för hat

Mod istället för rädsla

För att du ska kunna älska dina föräldrar hela vägen hem

Le åt dina barn utan samvetes styng i hjärtat

Känna kärlek till dig själv

Och ge den vidare

 

Nej, min inre resa är inte min

Jag gör den för dig

Och jag kommer att göra den om och om igen

Gå djupare och djupare

Vända på varje minne

Utveckla varje potential

Stå i min styrka

Stråla

Och dela med mig

 

Älskade barn

Jag lovar att ta hand om min egen karma

Min egen ryggsäck

Och det enda jag vill ge vidare till dig

Är en tusenbladig lotusblomma

Där varje blad står för alla dina styrkor

Alla dina möjligheter

Och all min kärlek till dig

 

Undertecknat: Din Mamma

———————————————————————————————————–

30 oktober: Ett barn – en dikt till Världens Barn

En mun som putar

läppar som ler

armar som kramar

händer som ger

 

Spring i benen

knubbiga tår

tultiga kinder

knän med sår

 

Gnistrande ögon

ett skratt så lätt

fantasin flödar

ett vinnande sätt

 

Värdefulla unge

älskade sort

lyckan du sprider

får och ger bort

 

Underbara mänska

älskade liv

lusten du känner

stapplande kliv

 

Ett barn värt att vörda

ett barn värt sin frid

ett barn värt att känna

ro i sin tid

 

Ett barn vi får värna

med kärlek som svärd

ett barn vi får leda

mot en ljusare värld

———————————————————————————————————-

19 oktober 2013: Min morgon

Kl sju lördagsmorgon. Vita yogakläder. Tassar ut i uterummet. Kylan slår emot mig. På med infravärmen, fällar och filtar fram. Det är mörkt i trädgården som jag kan ana bakom de stora glaspartierna. Fjärilen, kråkan, triangeln, kobran. Sakteliga börjar solen gå upp bakom körsbärsträdet. Frosten på det lilla äppelträdet och fjärilsbusken blir nu orange och efter ett tag i glöden blir den till vattendroppar. Jag vilar på golvet väl inbäddad. Medan solen gör morgonen till dag sätter jag mig upp och mediterar. Gässen flyger i ett sträck över himlen. Jag har allt jag behöver.

Wahe Guru (total lycka) <3

———————————————————————————————————-

10 oktober 2013: Be the change

Be the change that you want to be

be the change that you want to see

be the change now in this world

be the change and make yourself heard

 

Be the change and find your laugh

be the change and find your path

be the change and take your steps

be the change put a smile on your lips

 

Be the change and let me hear you say

Tomorrow is here look a new day

The sunrise is now let´s join and sing

Let´s welcome the Aquarian spring

———————————————————————————————————–

26 september 2013: En yogis morgon

Jag vill vila
i min vackraste skepnad
i mitt skönaste jag
i min varmaste famn

 

Jag vill sitta
i min medvetna stillhet
i min finaste kropp
i min lugnaste hamn

 

Jag vill andas
djupt och långsamt
i mitt mjukaste bröst
i min yogiska vrå

 

Så jag vilar,
sitter och andas
medan dagen börjar gry
och livet knackar på

 

Sakta
reser sig solen
och jag gör som den
börjar leva och gå

———————————————————————————————————–

12 augusti 2013: Yoga  

Kom sätt dig här intill var alldeles tyst säg inte ett knyst
Blunda slappna av i hela kroppen var inte rädd bara låt dig bli ledd
Andas genom näsan ända ner i magen de djupa andetagen
Känn så fint ditt hjärta bankar släpp dina tankar
Förstå allt finns redan i dig allt det som är mitt är redan ditt
Vet vi är En tillsammans du och jag varje dag
Sat Nam (Jag är sann)

———————————————————————————————————–

19 februari 2013: De förlorade barnens land

Det finns ett land som inte går att hitta på någon karta eller se på någon bild. Ett land som inte har några gränser eller murar. Inte heller några träd eller torg. Det är ett land som finns i vissa människors hjärtan och det enda som krävs för att immigrera dit är en nyckel. En nyckel av sorg. Jag kallar landet för De förlorade barnens land, för det var så jag kände mig när jag bodde där. Förlorad. Utan kärlek – fylld av sorg. Men jag valde att flytta. Det finns annat i livet.

I detta land bor de barn som drabbats av sina förfäders tillkortakommanden. Som av en eller annan anledning inte fått den kärlek de var värda. Den respekt de förtjänade. Det värde som borde vara synonymt med varje liv. Dessa barn har aldrig känt detta. Eller så har det tagits ifrån dem. För att vuxna människor gjort dem illa, och då oftast de vuxna som upplevde detsamma när de var barn. Som också var förlorade.

I detta land bor de barn som blivit slagna, kränkta, misshandlade, våldtagna, bortstötta. Och de stannar där med sin sorg. Låter tårarna bilda floder genom landet och i dessa floder badar de varje dag – de förlorade barnen – och upplever sina minnen om och om igen för att slutligen drunkna i dem. Landet finns i deras hjärtan. Det är i sina hjärtan de bevarar sina mörka minnen. Minnen så stora att de till slut inte går att behålla i hjärtat, utan det mörka rinner vidare ut i kroppen och sinnet och förpestar allt det berör. Som en vulkan där lavan aldrig vill sluta välla.

Om inte tårarnas floder sinar, om inte lavan slutar välla, om minnena inte kan förlåtas trampar de förlorade barnen i samma fotspår som sina förfäder och de väljer att fortsätta med den tusenåriga karman. Om de förlorade barnen väljer sitt liv i sorg blir minnena deras eviga sanning och det vackra i livet går dem förbi.

Men det behöver inte vara så; allt som behövs är att förlåta. Och att våga välja kärleken framför sorgen, skrattet framför gråt. Det finns så mycket vackert att se, som inte går att se i sorgens floder. Och det är det lilla i det vackra som skapar vår lycka. Våra minnen är bara minnen – barns minnen – inte en sanning som är sagd. Som vi måste leva efter. Det är så lätt att tro att det är våra minnen som gör oss till människor. Men det är fel: det är våra handlingar som gör oss till dem vi är. De vi är ämnade att vara. De vi vill vara.

Jag kastade min nyckel till de förlorade barnens land. Jag kastade den så långt bort att jag aldrig kommer att hitta den igen. Den kommer att hittas av något annat barn som tror att det måste bo i de förlorade barnens land. Det barnet kommer jag att söka upp. Och jag ska ta det barnet i handen och leda det till en strand. I sanden ska jag skriva ordet FÖRLORAD, för att sedan sudda ut det andra R:et och ersätta det med ett V. Och jag ska fråga barnet om det vad det betyder – FÖRLOVAD? Det betyder välsignad. Välsignad av Gud. Och jag ska samla alla barnen i landet och berätta att det är dags att gå till ett annat land. Det är dags för barnen att öppna upp sina hjärtan, låta all sorg rinna ut, låta all kärlek välla in. I de förlovade barnens land.

Alla barn är välsignade.

———————————————————————————————————–

1 december 2012: Förlåt

Förlåt.
Förlåt för det jag sagt och inte sagt.
Förlåt för det jag gjort och inte gjort.
Förlåt för att jag lyssnat eller inte lyssnat.
Förlåt för att jag levt ut och ändå inte.
Förlåt för att jag tar för stor plats.
Förlåt för att jag trampar människor på tårna.
Förlåt för att jag säger sanningar de inte vill höra.
Förlåt för att jag inte säger dessa sanningar.
Förlåt för alla bakåtkliv, snedsteg och framåtsprång.
Förlåt för att jag tänker för mycket på mig själv.
Förlåt för att jag vill mitt eget bästa.
Förlåt för mitt ego och alla mina önskningar.
Förlåt.
Jag är bara människa.

———————————————————————————————————–

11 oktober 2012: Gud som haver barnen kär…

När jag var liten gick jag i söndagsskola. Jag tyckte om det. Att befinna sig i den gigantiska byggnaden med vita väggar, färgstarka målningar, gamla dofter och människor som pratade och rörde sig lugnt. Det var mäktigt på något vis. Vi pratade mycket, ritade mycket och jag brukade rita Gud som en gammal gubbe på ett moln granskandes ner på oss människor. Han var alltid väldigt lik min pappa, fast med längre skägg och vit klänning. Och jag kände mig trygg med den bilden; Gud var någon jag kunde lita på, vända mig till, prata med. Precis som pappa.

Så en dag slutade jag söndagsskolan, andra aktiviteter blev viktigare och jag tappade kontakten med min molngud. Tonåren kom, med den alla hormoner och jag hittade många sätt att nedvärdera mig själv. Slutade äta, tränade som ett djur, önskade att jag skulle bli så smal att ingen kunde se mig. Trots det blev jag aldrig snygg nog, smart nog, stark nog. Och jag blev aldrig så smal att ingen kunde se mig. Livet kändes som ett ständigt misslyckande.

Så hamnade jag på en ny arbetsplats. Ett ställe där det var okej att inte sminka sig, vanligt att gå i mjuka kläder och med smutsränder under naglarna, vanligt att bara vara sig själv och vara nöjd med det. Jag trivdes som fisken i vattnet och började uppskatta naturen igen. Den som mamma och pappa varit så måna om att jag och mina syskon skulle gilla. Fåglarnas drill. Hallonens sötma. Att sitta i ett träd och filosofera.

Genom den arbetsplatsen kom jag i kontakt med yoga. Och genom yogan mötte jag en annan sorts andlighet och Gud. En kreativ kraft, ett evigt skapande. Inte den Gud som, trots sitt moln, var fördömande och dominant, utan en Gud som innehöll allt och alla. Alla polariteter – lycka, sorg, godhet, ondska, ljus, mörker, män, kvinnor, barn, vuxna. En Gud som sade att vi är alla Ett om vi så heter Gud, Allah, Buddha, Kerstin, Ove eller Ulrika. Den guden bor i oss själva likväl som utanför och runtom. Befinner sig i varje vibrerande sak, från det största berget till den allra minsta nyfödda människa. En Gud som säger \”Jag är med dig hela vägen, i vått och torrt, genom lugn och stormar, tvivel och stolthet. Vi gör jobbet tillsammans\”. Och jag fick tillbaka min barndoms trygghet. Jag fick tillbaka lugnet. Livsglädjen. Kärleken till mig själv. Och den allra största insikten – jag vandrar aldrig ensam. Sat Nam

———————————————————————————————————–

13 september 2012: Vad är yoga?

Många tror att yoga är svårt. Något man måste vara akrobat för att kunna utföra. Något som enbart de smala kan göra, de unga, de vackra. Foten bakom nacken, gå ner i brygga eller stå på huvudet i fem minuter. Minst. Och meditation, sitta stilla. Alldeles stilla. Länge, länge. Och man får inte tänka på något. Tomt ska det vara där uppe och lätt att sitta i samma ställning minut efter minut, timme efter timme. Och visst kan yoga vara så – foten bakom nacken – och visst kan meditation vara så – stilla timme efter timme. Men det är inte den yogan och meditationen jag står för.

Inom kundaliniyoga, även kallad hushållsyoga, lägger vi vikten på att hitta andningen. Den andning som finns i dig, som är med dig varje steg du tar, som du oftast varken tänker på eller värdesätter. Som är så given och i mångas fall bortglömd. Den är steg 1. När du hittat den förenklas ofta mycket i livet; sinnet kontrolleras, kroppsvätskor kan flöda friare, livgivande hormoner släppas loss. Och du slipper bita ihop, gå i taket eller spänna dig. Du har ditt andetag som kan ta dig genom dagen på ett värdigt sätt. Din bästa kompis. Ankaret i livet.

Steg 2 är de fysiska övningarna, asanas. De behöver inte göras med precision, de behöver inte göras under press. Utan de görs utifrån din dagsform och utan jämförelse med andra. Med stängda ögon går du in i övningen, med stängda ögon går du igenom övningen, stärker din uthållighet, ökar upp din smidighet, tränar stora och små muskler. Och det är inte svårt – kanske handlar det om att rulla nacken på ett inkännande sätt, kanske handlar det om att rotera loss i höfterna. Du gör det i dig själv, med dig själv, i kraften av de andra runt omkring dig. Långt från gymmets speglar och dunkadunka.

Efter en vila tar du dig an steg 3, meditationen. Och tankarna kommer och tankarna går. \”Jag måste sätta på tvättmaskinen när jag kommer hem\”, \”Har jag verkligen handlat hem allt till lördagens fest\”, \”Jag borde verkligen säga till min chef vad jag tycker och tänker\”. Fram och tillbaka vandrar dem – och det är helt okej. Se dem, acceptera dem och släpp iväg dem. Fortsätt meditera, och så en dag sitter du där och lyckas stänga ute de flesta tankarna. Du har tagit dig till ett tillstånd av noll – shuniya – och kan se den du är som du verkligen är. Vacker, sann och fullkomlig.

Nej, yoga är inte svårt. Yoga handlar om att hitta balans i sin vardag, hitta uthålligheten, styrkan, ljuset och kärleken. För mig är yoga nödvändigt. Och jag lovar dig – du kan utföra det lika väl som jag.

———————————————————————————————————–

18 augusti 2012: De ensamma barnen

Ibland föds det barn som ingen vill tycka om. Som ingen vill kännas vid eller ta ansvar för. Ibland föds det barn som skriker så fort du rör vid dem, som flyger i taket för ingenting, som ständigt drar fram som en virvelvind och ingeting tycks kunna stoppa dem. Ibland föds det barn som slår andra, som säger fula ord, som \”hatar dig\” och som aldrig tycks vilja vara glada. Ibland föds det sådana barn – och det är du som har fött dem.

Du som får se på när alla andra barn leker, förutom ditt barn för det är ingen som vill leka med honom eller henne. Du som får stå ut med att de andra barnens föräldrar skriver listor för att få bort ditt barn från deras barns klassrum. Och du som gråter dig till sömns varje natt för att du – just Du – blev förälder till detta barn. Det oflexibla barnet. Det explosiva barnet. Bokstavsbarnet. Eller ännu värre – barnet utan förklarbar diagnos.

Yogi Bhajan kallade dessa barn för Heartcentred children – hjärtcentrerade barn. Barn som bor i sitt hjärta och står alldeles öppna med sina känslor. Som lever ständigt uppfyllda med dessa känslor – för att de vet inte var de ska göra av dem. Eller hur de ska stå ut. Yogi Bhajan kallade också dessa barn \”barn av vår tid\”; vår tid som styrs av stress, tidsbrist, egocentrism och materialism. En tid där väldigt få orkar bry sig om sin granne, sin arbetskamrat eller ett utsatt barn. En tid då barn som är extra känslosamma reagerar med våld, hat och smärta.

Jag känner för de barnen och jag känner för deras föräldrar. Och det enda jag ber dig om är att inte vända dem ryggen. Lär istället känna dem. Tala med dem. Sträck ut din hand. För det är så mycket svårare att säga nej åt en hand som är lika varm som din hand och i lika stort behov av förståelse och kärlek.

———————————————————————————————————–

10 augusti 2012: Att vila i ett andetag

Tänk att det kan vara så svårt att göra det som vi gjorde livets allra första sekund. Att andas. Att dra in luft genom mun eller näsa. Dra ner luften i lungorna. Ge energi åt varje liten cell och bloddroppe, varje tanke och varje känsla. Genom kroppen vandrar livskraft, glädje och energi. Prana. Och sedan låta luften sippra upp och ut igen och med den luften följer allt vi vill ska lämna oss. Gifterna, de negativa tankarna, smärta, trauman. Apana. Inte bara kroppen stärks och rensas av andetaget. Sinnet lättar. Själen berörs. Och allting blir så mycket enklare. Av det långa, djupa yogiska andetaget. \”Hur gör man då?\”, frågar någon ibland. Hur gör man. Du andas in, låter magen bölja ut, bröstet lyftas, hela du blir större och starkare. Vackrare. Sedan andas du ut, bröstet sjunker ner, magen dras in, du blir mindre och lättare. Friare. Som en våg som böljar mjukt fram och tillbaka på havsbottnen. Flödar in, flödar ut. Kommer, lämnar. I en mjuk harmoni och balans till den sista sekunden