| Jag älskar maj månad. Bokträdens knoppar som brister ut i den allra skiraste grönska. Trädgården som fylls av syrendoft och singlande blomblad från äppelträden. Koltrasten som sjunger sin serenad från hustaket medan solen skänker sina sista strålar och önskar mig Godnatt. Mina sex sinnen sköljs över av en mäktig skönhet; ibland så vacker att jag glömmer bort att andas. |
| Den 1 maj säger jag alltid till mig själv: \”Njut nu, Ulrika. Du vet hur snabbt det går. Snart har rapsen blommat färdigt och fåglarna tystnat igen.\” Jag lyssnar på mig själv, i en timme eller två, sedan snurrar jag in mig i vardagens petitesser igen. Jag tar itu med det jag tror att jag måste eller tror att jag behöver för att vara lycklig. Tills koltrasten åter kallar på mig med sin melodiska, varierande sång och mitt hjärta smälter. |
| Maj har ett slut. Så har även en pandemi. Den ena månaden går över i den andra. Tiden glider in i något nytt. Om imorgon blir vackrare än idag vet vi inte. Om imorgon blir enklare, gladare eller mer normal. Det som väntar vilar runt hörnet och det enda vi har är NU. Det enda vi vet är NU. Så stanna upp och njut av allt det som får ditt hjärta att smälta. Gör ditt NU till det allra, allra vackraste. |