Äntligen, äntligen kunde jag utföra mitt eget yogapraktiserande i trädgården idag! Som jag längtat efter att få sitta i det daggvåta gräset, andas i takt med vinden och känna solens varma strålar mot min kind! Under den sommarblå himlen blir allting möjligt. Det som inne kan kännas tungt försvinner med rymden och det långa, djupa andetaget. Med svalorna flygande högt över och Moder jord vibrerande under blir allting förståeligt och vi landar som en. En kropp, en själ, ett hjärta.