Kroppen
detta underverk
med armar och ben
fingrar och tår
hjärta och lungor
som jobbar
utan att jag ber om det
som tar mig dit jag vill
går springer står
fulländad och vacker
Kroppen
som jag hatat
äcklats av
skällt på
skuld och skambelagt
låren magen helheten
det fanns en tid
då jag inte ville ha något av det
vad jag inte förstod då
var att jag aldrig skulle kunna leva utan
Naivt? Javisst.
Korkat? Absolut.
Men ingen fylld med självförakt
tänker logiskt
då, när jag mätte människans intelligens
(särskilt min egen)
utifrån storleken på hennes lår
och bad om någon annans hjärna
för att bli fri
från mina mörka tankar
Idag är jag fri
det tog sina år
från mörker och missbrukets snara
idag vårdar jag min kropp
lyssnar hedrar masserar
och medan mina händer
löper kärleksfullt över lår
och mage
viskar jag
mitt tusende förlåt
”Förlåt mig”
igen och igen
”för att jag lade så mycket tid
på att hata”
och kroppen svarar
igen och igen
”Du är förlåten
jag älskar dig”
och tacksamt
smeker jag min kind