Jag har alltid tänkt mycket. Filosoferat, analyserat, drömt, stött och nött. Tänkt om. Tänkt hur. Tänkt varför. Tankarna har sedan barndomen studsat som pingisbollar mellan hjärnväggarna, gjort mig glad, upprymd, förvirrad och nedstämd.
Enligt yogisk filosofi tänker vi tusen tankar varje gång vi blinkar; de flesta av tankarna hamnar i vårt undermedvetna, några av dem plockar vi upp i vårt medvetna. I övre tonåren, när jag tänkte som mest, bodde jag i min hjärna. Allt jag var, var mina tankar. Vid varje blinkning plockade jag upp minst tio tankar i mitt medvetna, tankar som sänkte min självkänsla, som sade att jag inte dög. För att balansera upp dessa mörka tankar (för någonstans förstod jag att de var mörka) plockade jag också upp en sång. En glad sång som jag sjöng inne i mitt huvud och ju högre jag sjöng desto tystare blev tankarna. Det var en bra strategi, men väldigt, väldigt energikrävande.
När jag mötte kundaliniyoga fick jag tillgång till en annan strategi – att fokusera på ett mantra. Om jag så gjorde asanas (fysiska övningar) eller mediterade kunde jag rikta allt mitt fokus på ett mantra, oftast två ord Sat Nam. Jag bytte ut mina tio tankar och min sång mot två ord. Och det blev så mycket tystare. Om det var enkelt? NEJ. Det krävdes mycket träning, mycket medvetenhet. Dagligen. Och varje dag plockade jag upp min gamla strategi – tio galna pingisbollar – och varje dag påminde jag mig själv Sat Nam Sat Nam.
Det är så vi måste göra. Vi måste byta ut våra gamla destruktiva strategier, sluta låta tankarna leva sitt ping pong-liv, sluta låta dem styra vår tillvaro, sluta tro att de är så jävla viktiga. För de är inte viktiga; de är bara en massa ordbajseri som leder ingenstans.
Jag tänker fortfarande mycket, filosoferar, fantiserar. Det är sådan jag är, så jag fungerar. De tankar som nu får ta plats är de positiva tankarna, och de neutrala. De positiva säger: ”Bara fortsätt, du gör det bra, du är på rätt väg”. Och de neutrala säger: ”Andas. Andas. Andas. Andas”. De negativa har jag trampat sönder.
Om jag fortfarande har en sång? Jodå. Always look on the bright side of life.