De senaste veckorna har jag funderat mycket på godhet och ondska; vad det är som leder oss till det ena eller det andra. I samhället och genom media möts jag ofta av negativitet och senast i tisdags valde jag att inte läsa morgontidningen vid frukosten, för det enda jag möter där är skottlossningar och massflykt. Samma kväll nås jag av en historia som handlar om mig, om min kärleksring som jag tappade i sanden för några veckor sedan på Gran Canaria, som jag trodde var förlorad för alltid. Den är hittad och tusentals människor har engagerat sig för att den ska nå sin ägare. Tusentals människor som inte vinner på det själva, utan gör det av ren godhet och omtanke. En sömnlös natt senare inser jag vilket behov vi alla har av att få känna godhet och läsa om historier med goda slut. Och de kloka orden från Samwise Gamgi ringer i mitt huvud, Samwise, Frodos trogne vän i Sagan om ringen:
“It\’s like in the great stories, Mr. Frodo. The ones that really mattered. Full of darkness and danger they were. And sometimes you didn\’t want to know the end because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it’s only a passing thing this shadow, even darkness must pass. A new day will come and when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think, Mr. Frodo, I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn’t. They kept going, because they were holding on to something. That there´s some good in the world, Mr. Frodo, and it’s worth fighting for.”
Samwise och Frodo förstörde en ring av ondska. Min ring är en ring av kärlek och jag längtar tills jag får bära den igen. Det finns godhet i världen och jag ska verka i dess namn. Så jag bugar mig för Julie Dass och hennes familj, jag bugar mig för allas engagemang. Tack, tack, tack, ni har gett mig hopp och kraft