”Alla dessa dagar som kom och gick…

…inte visste jag att det var livet”. Så lyder dikten Förlusten, skriven av Stig Johansson.

Ofta är det så vi lever våra liv. Vi skyndar på stegen, springer på vägen, utan att vara närvarande i stunden, utan att uppskatta och känna tacksamhet för det som är nu. Vi lever mer i nästa ögonblick än i detta. Vi längtar till något i framtiden och tänker till sommaren, hösten, vintern eller nästa vår då ska jag vara gladare, friskare och lyckligare än vad jag är nu. Då ska jag orka göra det jag inte orkar idag. Då ska jag ha samlat mod och vågat fatta de beslut som jag vet är de rätta för mig nu.

Men om morgondagen vet vi ingenting. Allt vi vet är här. Allt vi har är nu. Det följer inte med en garanti på ett människoliv. Vi är inte som en Hästens säng med 25-årig garanti. Vi vet ingenting om vad som kommer med nästa steg. Det enda vi har är denna dag med dess andetag, dess hjärtslag, dess tårar och dess skratt. Och den dagen ger vi så lättvindigt bort, bara för att tro mer om nästa.

Den enda som kan ändra på det är du. Det är ditt val att vara medveten eller inte, uppskatta eller inte, vara tacksam eller inte. Det är ditt val att vara rädd om den stund du har, istället för att längta till den du kanske inte har.

Det finns ingen bättre stund än nu. Nu finns orken. Nu finns modet. Nu finns livet.