Hon kallar
och jag hör hennes muller
Hon kallar
och min längtan får liv
Hon kallar
och jag styr raskt på
stegen
Hon kallar
och min saknad tar vid
Hon väntar
djupt inne i skogen
Hon väntar
bland rödaste guld
Hon talar
och ber mig berätta
om tyngden
”Kom sätt dig en stund”
Jag sitter
och tårarna kommer
Allt släpper
när Hon ser på mig
”Jag är trött”
får jag ur mig och snorar
”Jag är trött”
får jag sova hos dig?
Hon klappar
på jorden och säger
”Kom kära
och lägg dig en stund
Kom nära
och sjunk ner i jorden
Kom kära
jag ger dig din blund”
Bland löven
de rödaste bruna
Bland svampar
som står på sin fot
I mossan
den mjukaste varma
Bland larver
småsten och rot
Jag sjunker
Hon är vid min sida
Jag släpper
Hon håller min hand
Jag landar
på den skönaste bädden
Jag stillnar
i Moder Jords famn
En tystnad
som musik för mitt öra
Ett mörker
som ljus för min själ
En vila
för mitt längtande hjärta
En famn
för mitt vänaste väl
Jag suckar
och släpper än mera
Jag mjuknar
i fingrar och tår
Jag somnar
i trygghet hos Modern
Jag sover
i väntan på vår.